1.

Nätet på ögat krymper, hindrar med handflatan

Latar mig på stora fallande blad

Myror kryper klättrar på benen

svettigt hår kammas, vänder på dagen.

Trycker mig ut, sparkar tår blå

skakar ett träd ormar faller

Biter mig i tungan silverslem rinner ner

Smakar på honung o fruktiga bär.

Rusar sen på grus som knastrar.

Blind av solen, det ljusa gröna sköna.

Ramlar bryter naglarna, skrubbar sår

lär mig sitta vackert i motvind

Lurar på klockan som klingar

Stigen lutar, allting rinner nedåt

Lutar mig bakåt, glömmer bort mig själv

Öppnar ögon med hopknipen mun

chockerat rämnar dammen

Sjöodjuret plaskar sig lös

Fenor slår mörka mot rymden

Jag sjunker alltmer med korsade armar

Kvävs av påtvingade svar, kräks

Trampar i gyttja och hittar hem

Släcker törst ur träslev, torkar snorig näsa

Blir otillgänglig, beslöjar mig

Knyter knäet runt foten.

hopkrupen ligger jag tungt

Andas i takt och fångar drömmen

__________________________________________________________________

2.

Inne arbetar svarta pupiller med utskjutande stålspik

Jag klistrar ljung mellan tårna.

Vältrar mig på fetvadd i papperskanten.

Utanpå skallrar tänder som letar i hårbottens por,

Forcerar mot mjuka diken blöt av svett och bloood

Kastar mina fingrar på spikens spets med sugande mun

som ur ett hål spottar ut gyllene grodor.

Skrattet ekar under ögongloben.

Uppe studsar en orienterare i lingonriskontinenten

bländad av kattguldets söta natur och äppelkinder.

Fingarna gräver jordens sorgekant som rör lerans guldklimp i grytan.

Mellankokta drömmar från hjärncellens blyerts smakar kukeliku.

Utanför ögat svärtar stämpeln papper som travar.

Mjuka jämntjocka bågformade streck visar vägen.

Tanken yrar, suddar bort mig.

Minnet kämpar bakåt in i svaret utan att nudda örat.

Porten öppnas i mitten

Stjärnornas silvernaglar river på porten,

Klädd i svartblå sammet, vattnet skälver.

Popplarnas flickflätor plöjer fåror i min ömma panna.

Jättelika kor rusar på ängen som befriade ballonger.

Jag ska ej till ursprungshavet, letar i sten.

Skarpt skuren i mörkret, blek och vit plockar jag mörkgröna blad,

lägger dom på ansiktshuden.

Petar näsborren med barr, kittlar mig till nysning.

Grinar gömd och osedd. somnar i min famn.

Gryningsljus torkar och öppnar fickan

__________________________________________________________________

3.

Bokstäverna har suddats bort från tangentbordet,
Snart på väg med katten bakom ryggen.

__________________________________________________________________

4.

Somnande öga sprittande tankar.

Undanglidande baklänges genom gles pinnskog.

Döden doftar glömska.

Träd som växer drömmer i torka.

Nerv vrider mot sol.

Den gömda vägen väcker mig.

Svajar på toppen.

Faller handlöst.

Simmar i tårar och ser

__________________________________________________________________

5.

Vilande huvudskål gjord av ben, innanför finns hjärnan,

Helt utan känslor är den där, sitter fast, rör sig ej ur fläcken.

Som en fallen trädkrona i en kupa.

Tiden upphör, tankar snurrar bort under stängda ögonlock.

Reptilen håller greppet.

Själv rinner ut, reser bort i drömmen.

Kanske det forna självet äter mandlar med öronen.

Ingen finns egentligen där, allting är tyst.

Vågrät orm håller fast i en liggande krona.

Hjärtat slår långsamt andningen likaså.

Lillhjärnan håller ställningen i ryggraden.

Blir ett liggande träd, kroppen ligger bara där omedveten bryr sig inte.
Spegelbilden i vattnet spelar ingen roll.

Träden andas med sin krona, kanske det är de självet gör i vila?

hämtar andan för att orka bära att vara själv i ett träd.

Kronan konstant upprätt,

vara lös o ledig och framhäva sitt själv hela dagen.

Sig själv o kropp är en gren i evolutionsträdet.

Besläktade med träden, ett träd på rymmen med kappsäck.

Men just nu vilar självet och är ett liggande träd.

__________________________________________________________________

Kursen hölls av  Marja Leena Sillanpää

__________________________________________________________________

Vårtecken ___Blidväder, bakom lukten av hundskit gömmer sig våren
__Jag ska ut då, springa naken i skogen hahaha
snubbla på halkiga rötter,skrubba upp mina knän.
Gråta mig snorig, skrika sedan springa hem till min arga varma mamma.
Omplåstrad av desivon och bomull blir jag sedan
inburen  till min nybäddade säng där kvällen krypit inemellan mina lakan.
Jag somnar fort snyftande med bultande hals.

___________________________________________________________________

jag är vaken
lampor tända
syr hampa
klistrar larv
luktar kartong

____________________________________________________________________

Kornas andning lugnar mig,
som om tid och rum luktar mjölk och värme.

Stora lungor under hud andas fritt liggande idisslande.

Ett  mörkt rum någonstans,
klättrar och kryper på och i benen.
flugor glänser metalliskt, långt borta.
Det var en lång stund sen jag var där.

Jag räddade flugor ur flugspiraler,
tvättade i dricksvatten, släppte dem fria.