Hautacuperche

February 5, 2016
in Category: Foto/Photos, Text
0 309 0
Hautacuperche

Ligger som en skön säl på runda stenar anatomisk lagda bara för mej.

Armarna längst sidor, huvudet snett på kanske-stenen.
Himlen är dagen till ära klädd i rosa.
Havet andas friskt och vilt, om och om igen.

Jag kan aldrig sova. Solar mig i rosa ljus.
Vågorna kastar om och om igen.
Från alla håll kommer dom, stenar sugs tillbaks i hav med rassel.

Kastas upp. Allting händer igen, det rasslar och smäller till.

Det ekar.

Jag är vaken, näsborrar turas om.

Vågorna är mjukt klädda av sand,
skinande reflexioner på livligt och nyckfullt hav.

Går dit, fötter rullar sej på nyss inspolade stenar, skyndar mej.

Så snabbt jag bara kan dyker jag in och igenom den första stora vågen för att sedan hänge mej där bakom.

Låter mej gungas, flyter hit och dit , simmar omkring, dyker ner med öppna ögon. Låter mig haka på strömmen in, landar i rasslande sten.

Snabbt sidleds går jag upp.

Kommer upp, kan inte sugas tillbaks.
Går tillbaka till min anatomiska stenbädd. Ligger i sol och torkar.
Jag är sköljd i något av det finaste som finns.
Det renar och läker ihop mej. Känner mej stark, ingenting oroar.
Plockar fram jordnötter, hör pipet från små ödlor. Kastar nötter.

Dom fångar i luften och springer iväg, med nöt i mun.

Häller över vatten från 8-liters dunk till mindre flaska. Sveper den.

Masserar mina fötter.

Ändrar anatomin till magläge.

Slickar på penseln så att den blir våt samtidigt fyller jag min väg på stenar.

Målar med vattnig pensel så färgen blir klar och flyter ihop.

Det blev en arg insekt med vassa tänder och en osäker rädd.

Blir hungrig äter en apelsin, kokar ett ägg, pressar kaffe. Tittar och lyssnar på vågorna försöker lokalisera olika ekon från hålor, berg och dal.

Berget bakom där jag bor, är en resonans håla.

Funderar på ön, den är egentligen en groda, jag bor i dess örongång.
Det bor varelser även i mina öron.

Dags för siesta, klättrar upp för berg och in i hålan. Lägger mej på madrass, drar för mina handdukar, blundar och sugs in i ljudet av om och om igen. lever om, inåt på spännande genomgångar. Hjärtat bultar ihop med andra hjärtan, orkestern är enorm.

Där jag inte kan se, vet jag att någon hör så att jag också hör att allting finns där om och om igen, allting andas in och ut, inget hindrar mej att gäspa.

Hunger väcker, fram med kniv, skärbräda i papp.
Önskar mej en av trä.

Persilja potatis vitlök blir soppa.

Ser en naken kvinna och man gå bort.

Sol och måne på vardera axel, snart lyser stenar blått.

Spindel knackar, himlar med ögon.

Här behövs inga lampor.

På natten hör jag snarkningar i berget.

Lyssnar på grodan om och om igen.

Vatten ström och sten.

image

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

UA-59067736-1